När grusvägen tar slut vid Ämåns raviner kan du välja en kort promenad till en utsiktsplats eller följa en längre led genom skogen. Vandringsleden mellan Storstupet och Helvetesfallet är en del av Siljansleden, men besöken vid själva ravinerna är korta och branta på sina egna villkor.
Välj mellan en kort ravinutflykt och en längre vandring
- Siljansleden passerar både Storstupet och Helvetesfallet.
- Storstupet passar för en kort avstickare med vy över ravinen och järnvägsbron.
- Helvetesfallet bjuder på forsande vatten, men stigen ner kan vara brant och hal.
- Håll dig till markerade vägar och följ skyltar om avstängningar eller ändrad framkomlighet.
Siljansleden binder ihop två skilda raviner
Det är lätt att tänka sig en enda led mellan de båda platserna, men upplevelsen skiftar längs Ämån. Siljansleden går förbi båda; vill du göra en längre vandring får du följa ledens sträckning och använda karta, inte räkna med att stigarna från parkeringarna bildar en egen rundslinga.
Vid Storstupet möter ravinen Inlandsbanans smala järnvägsbro, som enligt Orsa kommun passerar 34 meter över vattenytan. Vid Helvetesfallet står vattnet mer i centrum: Ämån tränger ihop sig i en smal passage mellan branta klippväggar. Jag tycker att det är den kombinationen som gör en vandring här minnesvärd, från järnvägens raka linje till forsens rörelse.
Helvetesfallet kräver fler steg ner än Storstupet
En kort avstickare betyder inte automatiskt lätt terräng. Från parkeringen vid Storstupet är det omkring 50 meter till ravinen, medan vägen ner till Helvetesfallet är ungefär 200 meter och går genom brantare mark med rötter och stenar, enligt områdets besöksinformation.
Trappor har förbättrat framkomligheten vid Helvetesfallet, men höjdskillnaden och underlaget kan ändå kännas besvärliga, särskilt när det är blött. Besökares omdömen återkommer till de många trappstegen och risken för halka; jag skulle därför välja Storstupet för en kortare bensträckare och Helvetesfallet när sällskapet orkar ta sig ner och upp i lugn takt.
| Situation | Vad det kan innebära | Gör så här |
|---|---|---|
| Du vill ha en snabb paus från bilen | Storstupet ger en kort väg till ravinens utsikt, men marken är brant nära stupet. | Stanna vid utsiktsplatsen och håll avstånd till kanten. |
| Du väljer Helvetesfallet en regnig dag | Sten, rötter och trappor kan bli hala. | Gå långsamt med skor som har bra grepp, eller nöj dig med utsikten från en säkrare plats. |
| Du vill vandra hela sträckan mellan platserna | Det är en längre ledvandring, inte bara promenaden från parkeringen. | Planera sträckan med karta och kontrollera ledens markeringar innan start. |
Vårfloden ger mest vatten men också en blötare stig
När vårfloden fyller Ämån blir Helvetesfallet som mest dramatiskt, enligt Länsstyrelsen Dalarna. Det dånande vattnet är en stark anledning att komma hit då, men fukt vid ravinen kan också göra stenar och rötter hala.
Välj därför efter vad du vill få ut av dagen. Söker du hög vattenföring, planera för försiktigare steg och håll koll på skyltningen; vill du främst gå bekvämt är en torrare period ofta enklare, även om forsen då kan vara mindre mäktig.
Gamla flottningen syns i ravinen, men lämningarna ska få vara
Ämån användes tidigare för flottning av timmer, och vid Helvetesfallet finns rester av en gammal flottningsanordning, ett så kallat skibord. I reservatets föreskrifter, som trädde i kraft 10 november 2025, förbjuds bland annat att skada geologiska föremål eller plocka mossor, lavar och vedlevande svampar.
Det ger utflykten en extra dimension: ravinen berättar både om istidens krafter och om arbetet med att föra timmer genom älven. Titta gärna nära, men låt lämningar och växter ligga kvar där de hör hemma.
Låt utsikten styra hur långt du går
Det går att få en stark naturupplevelse utan att göra en heldagsvandring, men ravinernas korta avstickare har brant terräng och utsatta kanter. Följ Siljansleden för längre vandring, och välj den ena eller båda ravinerna som stopp utifrån underlaget, vädret och orken i sällskapet.
